Chile

Efter allt strul med resor från Bolivia till Chile landar vi i alla fall lyckligt och väl i Santiago på förmiddagen den 26 september.

Chile ger intrycket av att vara ett land på gång i Sydamerika. Rent och snyggt, ordning och reda och betydligt högre standard än i Bolivia.

Vi tar oss från flyget in till centrum och får tag på en buss som tar oss från Santiago till San Carlos, där vi ska ha vår konferens. Det är en nattbuss och resan tar oss ungefär 5 timmar. 05:15 är vi framme och där möter oss pastor Alvarado.
Alberto Alvarado är pastor i San Carlos och dessutom ansvarig för ICBI i Chile.





Här får vi också möta de andra representanterna för ICBI Sydamerika. Jorge Salum från Argentina, Edgardo Lopez från Uruguay, Gabriel Gonzalez från Colmbi. Så Alberto Alvarado från Chile och Hugo Carrasco från Bolivia som kom tillsammans med mig.
Från Paraguay är missionär Margareta Axell/Müller som också fungerar som min tolk under dessa dagar.
Sköna människor som finns i väldigt intressanta sammanhang. En del i starkt växande församlingar, som i Colombia, andra från mindre församlingsrörelser med svårare förutsättningar

Under några intensiva dagar samtalar vi om framtiden, planerar och inspirerar varandra för arbetet med att utbilda ledare i de olika ländernas församlingar. Här i Sydamerika har ICBI funnits längre än någon annan stans. I Colombi, startade Missionär Sune Andersson arbetet 1986, och sedan dess har hundratals av ledare fått sin utbildning genom ICBI.

I Sydamerika ärICBI utbildningen på en betydligt högre nivå än i de flesta andra länder där ICBI arbetar. I Colombia har man nu ett samarbete med ett bibelinstitut på universitetsnivå, där eleverna kan få tillgodoräkna sig den utbildning man fått på ICBI om man fortsätter sin utbildning på deras skola.

På lördagen är det ett seminarie i Pingstkyrkan här i San Carlos där Jorge Salum, Gabrel Gonzalez och jag själv får förmånen att undervisa ledare från två provinser här i Chile.
Gå gärna in på deras hemsida så kan du se lite av det som erbjuds: www. institutoibci.com


Söndagen var det naturligtvis gudstjänster.

Det var en glädje att vara i Pingstkyrkan i San Carlos på förmiddagen. Där var vi kyrkan som våra missionärer från Mullsjö, Carl-Olof och Brita Hagwall arbetat under många år. Kyrkan där har byggts av Carl-Olof. Dom arbetade också i Chillan, där Hagwall också arbetat i många år.

Klockan 00.30 tar jag nattbussen tillbaka till Santiago och sedan tillbaka till Bolivia, för att på tisdag sätta mig på flyget hem.

Det känns som det ska bli ganska skönt att komma hem, även om jag har en fantastisk resa och möter underbara människor.

Paul Waern, från San Carlos Chile

Cochabamba - Bolivias hjärta.

I hjärtat av Bolivia ligger Cochabamba, som i en gryta med mäktiga berg som ramar in staden på ett famtastiskt sätt. En klassisk missionsplats för Svensk Pingstmission. Här har massor av svenska missionärer varit och satt avtryck i staden.

Här är också hjärtat för ICBIs arbete bland Quechua talande indianer. Just nu finns 200 elever som studerar Guds ord på sitt eget språk. Motorn i arbete är Samuel Rojas, läkare och ordförande i ett av Pingstsamfunden här i Bolivia.

Efter dagens arbete på den klinik där han arbetar tillbringar han timmar, kväll efter kväll med att översätta och skriva på Quechuaspråket. Quechua är i mycket ett talspråk och förutom Bibeln är det bara ICBI som trycker material på deras eget språk, enligt Samuel.

                                                              Hela ICBI-teamet i Cochabamba, med Samuel längst till vänster

Tillsammans med Samuel och hans fru...., Hugo Carrasco som är ICBI Koordinator i Bolivia, samt tolken Secia och hennes man och deras lille son, fyller vi en minibuss och ger oss iväg på en vådlig resa.

Man brukar säga att det farligaste man kan göra på missionsfältet är att åka buss eller andra allmänna transporter. Jag håller med!

På den drygt fyra timmar långa resan genom ett bedårande vackert berglandskap med serpentinvägar som slingrar sig upp och ner mellan bergen, hinner chauffören göra minst 50 livsfarliga omkörningar som han skulle mist körkortet för hemma. Men vi kom lyckligt fram till

Ivirgarzama där vi till slut hittade ett Hotell. Hotell är kanske mycket sagt. Jag vet inte hur många som legat i lakanen innan mig, jag vet bara att jag var inte den första och förmodligen inte den sista och att handduken knappt hafe torkat sedan förra gästen. 

Men vad gör det när man på kvällen får åka en timme till byn Canvadora för att vara med på "Graduation" för den första kullen av Quechuastudenter som får sina diplom efter ett års studier.

Fantastiskt roligt att få vara med och dela deras glädje!

Paul Waern i Bolivia

Bolivia

Länstrafiken från Mullsjö till Jönköping - Swebus från Jönköping till Landvetter - British Airways till London - British Airways till Miami - American Airlines till Santa Cruz... Puhhh!!!  Jag åkte från Mullsjö 05.45 den 19:e och kom fram till Santa Cruz den 20:e 16:15  Det blir 35 timmar senare!

Men nu är jag framme!
Resan började på allra bästa sätt.

Busschauför från Jönköping var en bekant från Pingstkyrkan. Vi hade ett intressant samtal och han önskad mig lycka till på resan och vi kom överens om att be för varandra.
Det var en skön start på resan.

Lika skönt var det inte att mellanlanda i La Paz, en av världens högst belägna städer. La Paz ligger på ca 4.000 meter över havet och luften är tunn som pannkaka. När dörrarna till flygplanet öppnades och man började röra sig, var det en ansträngning att bara gå. Nästan omgående infann sig en huvudvärk som ligger kvar fortfarande. Nu var jag bara här i en timma för att sedan resa vidare till Santa Cruz, men jag ska tillbaka nästa vecka - det ska bli intressant!

Väl framme i Santa Cruz mötte mig Hugo Carassco, ansvarig för ICBI verksamheten här i Bolivia med en taxi som hade sett sina bästa dagar. När man kommer till länder som Bolivia slås man alltid av hur människor alltid hittar lösningar på problem. Taxins förarstol hade gått sönder. Det gäller att hitta en bra och billig lösning. Han hade helt enkelt svetsat fast en sådan där trädgårdsstol med trådar, som var populära i Sverige när jag var liten, där förarstolen tidigare satt - funkade utmärkt men såg lite kul ut. Nöden har ju ingen lag.

Hotellet jag bokat hade inga rum kvar, så jag blev ombokat till ett annat.
Det var ett helt OK hotell och namnet tyckte jag lät bra - "Hotel Missional".

Nu är klockan 16.00 här i Santa Crus. Jag har försökt vila lite efter den häftiga resan, men det går inget vidare, trots att man är döds trött vill inte sömnen infinna sig. Jag tror det är bäst så, då kanske man somnar i tid i kväll i stället. Om ett tag ska jag träffa den tolk från engelska till spanska som jag kommer att arbeta tillsammans med den här veckan. I morgon möter jag några ICBI studenter här i Santa Cruz och sedan reser jag vidare till Cochabamba där centrat för vårt Quechua-projekt ligger.
Det väntar en spännande dag i morgon också!

Tills vidare - Ha det bra och kom ihåg mig i era böner!

Paul Waern på resa i Sydamerika