onsdag 23 oktober 2013

Dakar är mer än ett rally

Dakar bjuder på en fantastisk natur.
Dom flesta som hör namnet Dakar tänker på "Paris-Dakar rallyt" som startade i Paris och hade målgång i Dakar, Senegal. Men Dakar är så oändligt mycket mer än ett rally. Här, så långt väster ut som du kan komma i Afrika, möter dig ett fantastiskt folk och en natur som är spektakulär. Dakar ligger precis vid havet och på en del ställen ser du atlantens vågor rulla upp emot en vit sandstrand och en bit därifrån reser sig klipporna och landremsan spikrakt upp och Atlanten slår med våldsam kraft oin mot bergväggen. Du ser fiskare gå ut med sina typist båtar målade som med graffiti. Det är en märklig blandning mellan storstad och fiskeby.


Nu är jag inte här för att  se på Senegals fantastiska natur utan för att möta samfundsledningen i Assemblies of God. Vi har suttit ner hela dagen och samtalat om möjligheten till ett samarbete omkring en distansbibelskola här i landet. Precis som i många andra länder i Afrika har Senegal en mängd olika stamspråk, förutom franskan som är det officiella språket. Eftersom målgruppen för ICBI är pastorer och ledare som inte annars har möjlighet att gå på en bibelskola så enades vi om att försöka driva bibelskolan på ett antal av de största stamspråken i landet.
Det är inspirerande att sitta ner med människor som brinner för sitt lands förvandling och samtala om hur vi tillsammans kan arbeta för att Guds rike ska växa. I Senegal är över 90 % av landets befolkning muslimer, och församlingen har en enorm utmaning i att sprida evangelium till alla sina stammar och språk.
Nöjda deltagarna vid work-shopen
pm ICBI i Senegal.
När mötet var slut var det dags för mig att ta mig ut till flygplatsen. Jag lånade kyrkans dusch och bytte om till rena kläder och satte mig i bilen, men innan vi hade hunnit ut från parkeringen kändes det som om jag var jag i behov ev en dusch igen. Det blir lätt så när det är 35 grader varmt i skuggan.
Mötet med Senegal var väldigt positivt. Ett land som känns som om det är på gång framåt och en kyrka som tar uppgiften att utbreda Guds rike på allvar. Skulle vara väldigt roligt om ICBI fick hjälpa till på ett hörn!

Paul Waern
på resa i Västafrika



söndag 20 oktober 2013

Ouagadougou

Ouagadougou...
Smaka på det namnet en stund. Hela namnet smakar Afrika.
Ouagadougou är huvudstad i Burkina Faso och ligger i Västar Afrika.
Jag är här för att vara med på ett seminarium som PMU har med sina partners i Västafrika. Det händer en massa bra saker som gör livet bättre för människor här, och det är ju vad mission handlar om. Antingen jag jobbar med bibelskolearbete eller byutveckling så är jag med och bygger Guds rike. En holistisk människosyn är ju bibelns människosyn och Guds intresse gäller hela människan. Vi har jobbat med påverkansfrågor, HIV/AIDS, utbildning.... men också med IBRAs evangelisation, ICBIs bibelskolearbete, barn- och ungdomsarbete i församlingarna m.m.


Ouagadoudou i all ära, en att komma ut från stan och ut på den Afrikanska landsbygden det är något annat. Jag besökte i onsdags en liten byn ett par timmars bilresa utanför Ouagadougou och där drabbades jag av det som för mig är Afrika. Enkel livsstil och fantastiska människor, där mötet med människor är viktigare är prylar. Där gästvänlighet är en naturlig livsstil.

Folket i denna by, i Sahelområdet, tillhör ett folkslag som kallas Fulani och betsår av över 30 miljoner människor, och är utspridda i flera länder i Västafrika.  99% av dom är muslimer och tillhör en av Västafrikas minst nådda folkgrupper.

Jag reste tillsammans med Marcus Lennartsson och Jonathan Ballah från IBRA. Det finns en församling som arbetar bland fulanifolket med ett koncept som kallas DMM (Disciples Making Movement). Det var en fantastisk upplevelse att besöka deras center i denna lilla by. Här, mitt i en total muslimsk kontext har man arbetat i snart sju år. Man bygger inga stora kyrkor utan konceptet bygger på små grupper som nås av evangeliet och bildar nya grupper. Under dessa år har man startat ett antal sådana här husförsamlingar med pånyttfödda muslimer.

För att nå in i sådana här områden gör man olika insatser för att vinna människor förtroende. Här hade man valt att arbeta med barn. Vi damp ner rakt i ett av veckans två barnmöte, med hundratals barn. Totalt möter man 1000 barn varje vecka. Man sjunger, har en bibelberättelse, bjuder på ett mål mat, leker. Genom barnen når man in i familjerna och byarna.

IBRA planerar ett samarbete med denna kyrka och när vi satt ner och samtalade med en av ledarna och man hörde vad jag och ICBI sysslade med blev man eld och lågor. Man har stort behov av att träna sina församlingsplanterare. Unga människor som själva har mött Jesus kommer hit till byn för träning i tre månader och ger sig sedan ut föra att starta nytt arbete i nya byar. Under sin vistelse får man träning i att vinna andra, bygga en husförsamling, träna en ny ledare o.s.v. Man får också träning i att driva en enkel affärsverksamhet, boskapsskötsel och jordbruk. Man drev en liten affär, som både var träning och inkomstkälla, en restaurang, ett litet jordbruk o.s.v.

Dessa ungdomar behöver fortsatt träning och hjälp att leda andra. Eftersom många av dom är nomader har man svårt att träffas fysiskt, men såg en stor potential att kunna göra det via mp3-spelare, minneskorten i telefoner m.m.
Jag hoppas verkligen att vi ska kunna hitta människor och  församlingar i Sverige som skulle vilja vara med och stödja och göra detta till en verklighet. De över 30 miljoner människor som är Fulanifolket, måste få höra evangeliet om Jesus Kristus - vem kan göra det bättre än frälsta och tränade Fulanis.

Paul Waern
på resa i Västafrika

torsdag 22 augusti 2013

Kambodja, ett land med ett obearbetat trauma.



Det här är San Suy, han är drygt 20 år och trots sin ungdom är han koordinator för ICBI arbetet i Kambodja. Han växte upp på ett barnhem i närheten av PhnomPehn Som drevs av Assemblies of God. Där fick han inte bara mat för dagen, en säng att sova i och en utbildning, han fick också lära  känna Gud och blev en Jesu lärjunge. I år går han ut sin skola och måste lämna barnhemmet där han vuxit upp och skaffa sig en egen lägenhet. Suy är inte unik i Kambodja. Här har massor av barn i kölvattnet av PolPots terrorvälde vuxit upp på barnhem. Många föräldralösa, andra på grund av familjens ekonomiska situation. Suy har fåt en lägenhet på 16 kvadrat i närheten av den plats där ICBI har sitt kontor. Han ser ljust på framtiden, även om det kan bli svårt att lämna tryggheten på barnhemmet och stå på egna ben.




När jag idag besökte en liten by och mötte elever som studerar Bibeln  via ICBI, var Suy min tolk. En av de elever vi intervjuade var Hon Punh 62 år. Han fick som 24-åring sitt liv förstört av kommunist diktatorn Pol Pot. Han, liksom tusentals och åter tusentals andra fängslades, av det mest otroliga orsaker. Det kunde räcka med att man bar glasögon, och därför räknades som motståndare till revolutionen. Under Pol Pots och Röda Khmerernas terrorvälde i Kambodja  mellan 1976-1979 tros mellan en och tre miljoner människor dött till följd av massavrättningar, tortyr, svält, fattigdom. Han berättar hur han satt fängslad tillsammans med fem andra, men bara tre av de sex överlevde fängelsetiden på tre månader. När han kom ut ur fängelset hängde tiden av tortyr och lidande med som en ryggsäck han inte blev av med. Han försökte glömma, men kunde inte. Livet måste gå vidare, men minnena lämnade honom inte, varken dag eller natt. "Jag ville glömma, jag ville lämna allt bakom mig, men kunde inte" säger Punh, och jag ser på honom att minnena gör ont.

"Inte fann jag någon hjälp i min buddistiska tro heller. Jag kände mig ständigt orolig och övergiven.
Så en dag kom vändningen i mitt liv. En dag  knackade det på dörren och in kom en man som var pastor. Han läste Bibeln och talade om Jesus. Om förlåtelse och försoning och om hopp för framtiden. Jag blev en kristen, började be och läsa Bibeln. Då kom förändringen" säger Punh men ett leende på läpparna.

Bibeln talade inte bara om att få förlåtelse utan också om att ge förlåtelse. "Nu kan jag förlåta till och med Pol Pot" säger han och jag ser på honom att han menar det, även om det inte är lätt.

Tyvärr är inte heller Punhs berättelse unik. Massor i hans generation, ja hela generationen lever med detta fasansfulla trauma. Man blir ständigt påmind om det, eftersom bödlarna och offren ibland lever i samma by, eller på,samma gatan stan. Vad som är unikt med Punhs berättelse är att fann frid och försoning. Nu är inte heller han unik, det finns fler här i landet som upplevt samma sak - att mötet med Jesu gav den frid som man längtat efter så länge!

Paul Waern
Verksamhetsansvarig för ICBI
på resa i Kambodja


tisdag 20 augusti 2013

På väg till Kambodja


Klockan ringde 05:00 i går morse och klockan 06:00 styrde jag kosan mot Landvetters flygfält. Det var en underbar sensommarmorgon, och det kändes nästan tråkigt att lämna Sverige när det vackra vädret nu tycks återkomma. Nu nästan ett dygn senare sitter jag på Singapore flygplats och väntar på nästa flyg till Phnom Penh. Jag fick inte någon sömn att tala om på flyget, så jag måste erkänna attjag är ganska seg just nu. Jag har nu ett antal timmar, innan flyget till Kambodja, som man ska få att gå, men är det någon flygplats där det går bra så är det här. Här finns allt! Restauranger, cafeteria , lekplats, shopping i oändlighet, biograf, spa, bönerum, fotvård.....


Jag sitter just nu framför en gigantisk TV-skärm där man visar engelsk fotboll. Här är också gratis internet, så jag har passat på att svara på en del maila och nu ska jag försöka få till min första blogg.
Nästa gång jag hörs ifrån hoppas jag alltså att det är från Phnom Pehn i Kambodja. Där har ICBI haft bibel och ledarutbildning i många år. Jag ska samtala med våra partners om framtiden.
Hur fungerar distansundervisningen?
Ska vi fortsätta?
Hur ska det i så fall se ut?
Ansvar för utveckling?
Budgetsamtal

Jag det är många och viktiga saker vi ska samtala om och det kanske inte låter så roligt med budget och organisationsfrågor, men ytterst handlar det ju om att bygga Guds rike, och något viktigare finns inte!

Vi hörs!

Paul Waern
Verksamhetsledare ICBI
På resa i SydostAsien

söndag 9 juni 2013

Vem talar Akhi?

Klockan 08.00 hämtades jag vid hotellet för att resa några mil utanför Yangon centrum. Jag ska predika i en församling som Peter Thein grundade för några år sedan. Resan går genom utkanterna av Yangon till en förort med små typiska hus stående på pålar. Här mitt i byn ligger församlingen jag ska besöka. Söndagsskolan pågår för fullt när jag kommer och klockan 10.30 ska gudstjänsten börja. Då har också regnet börjat. Det vräker ner, så många av besökarna blir försenade till mötet. I dagens gudstjänst uppmärksammas barnen speciellt. Barnkören sjunger och alla barnen har fått ballonger dagen till ära.
Mötet börjar med lovsång och glädje och efter en stund så ska man be för viktiga böneämne. Idag ber man för att man ska hitta några personer som kan tala Akhi-språket. En av församlingens nationella missionärer har nämligen hört av sig och talat om att fyra hela byar, där man är anemister har kommit till tro. Det hela började tydligen med att några av byns trolldoktorer kom till tro sedan bestämde hela byn sig för att ta emot Kristus. Man vill göra sig av med allt trolltyg, amuletter m.m. och så snart som möjligt bli döpta. Under vår gudstjänst bad vi innerligt om att hitta någon kristen som kan tala Akhi och som är villig att resa dit och undervisa dem i Guds ord.

Till slut är det min tur att predika. Med på mötet var kristna från olika bakgrunder. Omvända muslimer, buddister, hinduer och anemister. Ebn och annan buddist från området hade också letat sig till mötet.
Det är alltid roligt att predika för människor som lyssnar och lever med. Jag talar om människan dröm och längtan efter Gud. Alla människor är sökare, vi söker Gud över allt också i olika religioner. Buddisten drömmer och längtar efter en Gud som kan svara på bön, förlåta synder och älska människan som hon är. Gud drömmer också! Han drömmer om att få människan tillbaka. Hans dröm var så stark att han sände sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan få evigt liv. Budskapet landade väl och vi hade ett bra möte.

Hemresan från mötet var en resa mellan översvämmade vägar och diken. Regnet vräker ner eftersom regnperioden är i full gång. Klockan hinner bli 15.00 innan jag är tillbaka här på hotellet.
En ny fantastisk dag här i Myanmar.
Här växer Guds rike - och där Guds rike växer, växer också behovet av bibelundervisning och ledarträning. Därför känns det helt rätt att vi finns här.
Vill du vara med och stödja arbetet, sätt in en gåva på ICBIs konto Bankgiro: 5379-7734, skriv "Myanmar" på inbetalningen.

I morgon kommer fler svenskar hit. Då anländer en grupp från PMU och vi ska tillsammans möta samfundsledningen för samtal. Vi hörs!

Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI

lördag 8 juni 2013

Myanmar - Sydostasiens pärla!

Peter Thein
Jag landade på onsdag kväll i ett klibbigt och varmt Yangon. Om Syd Sudan, som jag senast besökte, för att starta ICBI verksamhet, är världens yngsta stat, så har Myanmar, eller Burma som det numera heter desto längre historia. Jag besökte idag en Pagod som kallas "Shwedagon Pagoda" och har anor 2500 år tillbaka i historien. Pagoden har sedan dess byggts ut och byggts ut till sin nuvarande, imponerande storlek. 

När jag landade på Yangons flygplats, tillsammans med Hans Olofsson från Ibra Media, möte oss Peter Thein, som är ledare för Myanmar Institute for Christian Communication, som är namnet på ICBI verksamhet här i Myanmar. Sedan vi kom i onsdags har dagarna varit fyllda av möten med styrelser, information, workshops om hur ICBI fungerar, budgetsamtal … 
Dagarna har varit fyllda av workshops
och samtal om ICBI i Myanmar.

Det finns en klar vision om att använda ICBI konceptet för att nå längre än man tidigare gjort, och jag hoppas och ber att vi ska bli till välsignelse för detta folk och land. Landet upplever väckelse och sökarna är många. Jag hoppas möta många av er i Pingst Medias tält, i anslutning till Stråkenhallen, under Nyhemsveckan. Där berättar jag gärna mer om planerna för ICBI i Myanmar – jag tror det är Guds tid för Myanmar nu!
En munk i djup meditation



Idag, lördag var vår första dag för att titta på stan och uppleva lite av vad Yangon har att erbjuda. Stan är fantastiskt fin med en blandning av gamla kolonialhus, moderna höghus blandat med vanliga typiska asiatiska småhus och affärer och naturligtvis ett antal pagoder lite över allt. Myanmar har nästan 60 miljoner invånare och tio procent av dem bor i Yangon. Trots att det alltså bor runt sex miljoner människor i stan, så har man inte känslan av en mångmiljonstad. Visserligen står trafiken ofta helt still, eftersom vägarna inte är dimensionerade efter den enorma trafik som har kommit de sista åren, men för övrigt vilar ett slags småstadskänsla över denna miljonstad. Med småstad menar jag då inte Mullsjö, om ni förlåter. Antalet turister per år lär ha ökat från 200.000 till runt en miljon de senaste åren.

Förutom besöket på stadens största Pagod, så besökte vi en utställning som visade hur landets olika stammar bor och lever. Det är charmigt att se hur gammalt och nytt möts och bryts i denna mångkulturella och mångreligiösa gryta. I morgon ska jag predika i en kyrka i utkanten av stan, och jag hoppas komma tillbaka med några reflektioner efter det mötet i morgon.

Nu är klockan 19.30. Solen har gått ner och det blir lite svalare, men fortfarande väldigt klibbigt i luften. Vi ska gå ut och försöka hitta något att stoppa i magen innan et är dags att krypa till kojs.
Ha det bar och vi möts förhoppningsvis i morgon på en ny blogg

fredag 31 maj 2013

Sista dagen i Juba


Vaknar tidigt och tar en snabb dusch - man vaknar bra när det bara är kallvatten.
Efter frukost, bestående av något som liknade en korv och en brödbit, bär det av till centralkyrkan i
Juba, där gudstjänsten börjar klockan 08.00.
Lovsången pågår för full t när jag kommer till kyrkan. Det är en stor kyrka och efter ett tag är den fylld till sist plats. Det är underbart att bara sitta och vara en del av glädjen, entusiasmen, av gemenskapen. Man varvar sånger på engelska, dinka, och till min glädje en och annan swahili sång. Jag känner mig verkligen hemma. Inte för kiswahilisångerna, men för gemenskapen, värmen och för att man känner igen tonen, atmosfären av Guds kärlek.

Fullsatt Pingstkyrkan i Juba, Sydsudan
Efter gudstjänsten bjuds jag på lunch tillsammans med församlingens pastorer och en del andra gäster. Återigen en värme, inte bara mätt i grader Celsius, utan från varma, goa vänner – trots att jag aldrig har mött dem tidigare. Det är Guds församling det!
Var någon annan stans i världen kan du vara med om något liknande? Guds församling som inte känner några gränser är fantastisk!

Mötte en broder efter gudstjänsten som jag fick ett intressant samtal med. Han jobbar på en missionsorganisation som kallas World Vision, som har tagit fram en audio-bibel, Nya Testamentet inspelat på dinka. Det kommer att behövas på ICBIs bibelskola uppe i de två regionerna Aweil och i Bor, där runt 90% av befolkningen är analfabeter. Han lovade att vi skulle kunna få fri tillgång till Audio-bibeln, så att vi skulle kunna förse alla de elever som inte kan läsa med en inspelad bibel. Naturligtvis skulle jag önska att man kunde ha ett alfabetiseringsprojekt i dessa områden, men i väntan på det så blir audio-bibeln en välsignelse.

Jag lämnar Sydsudan med blandade känslor. Ett land med enorma behov inom alla områden, men också en enorm utmaning för Guds församling, som är Sydsudans hopp!
Jag ber Herren att vi ska kunna hjälpa församlingarna här och få bibelskolan att fungera så snabbt som möjligt.

Vill du stödja ICBI arbetet i Sydsudan sänd din gåva till Bankgiro: 5379-7734, skriv "Sydsudan" på inbetalningen.






torsdag 23 maj 2013

Hjälpens baksida - och välsignelser!

Jag bor på ett hotell i Juba, som skulle rivas direkt om det låg i Sverige, i Asien hade jag inte behövt betala mer än max 10$ för att bo här. Här får jag betala 100$, och då har jag ändå fått den rabatt som kyrkan här har förhandlat sig till. Allt är dyrt här!
När Syd Sudan bildades öppnades landet för att ta emot hjälp från världens alla hörn. Därför ser du ganska många västerlänningar här. Förutom en mängd hjälporganisationer så har FN en stor delegation boende här. Dessa stora organisationer betalar bra för sig. Priserna stiger till skyhöga nivåer, och man betalar ändå. Lidande blir ju vanliga människor som inte arbetar för någon västerländsk organisation eller FN. Helt vanligt folk får dyrare levnadskostnader på grund av alla som kommer hit för att hjälpa till, betalar nästan vad som helst, men samtidigt pressar upp priserna. Man borde tänka sig för lite mer!

Detta gör också att vårt ICBI projekt kommer att bli dyrare än de flesta projekt som vi driver, men jag skulle vilja säga att det kanske är mer nödvändigt än de flesta projekt vi driver. Behoven är enorma! Jag ska göra allt jag kan för att engagera församlingar och privatpersoner hemma för att vara med och skapa förutsättningar för församlingarna här att utbilda sina ledare. Det är välsignat med ICBI!

Lunchdags under vår workshop. Idag fick vi ugali,
kött och grönsaker
Det är länge sedan jag såg så många behov som jag ser här. I de provinser vi ska försöka etablera ICBI är analfabetismen mellan 80 och 90 procent. Det skulle behövas ett gigantiskt alfabetiseringsprojekt här. Idag träffade jag en av PMUs nationella projektledare. Han håller på att bygga skolor. Jag tror det var fem olika skolor han höll på med runt om i landet. Dessutom ingick pedagogisk utbildning för lärare i projektbeskrivningen. Det är en välsignelse med PMU!

På ett lastbilsflak inne på missionens område såg jag idag en stor kompressor från Atlas Copco. Den var utsänd från Sverige för att användas till att  borra efter vatten vid olika vattenprojekt runt om i landet. Om jag förstod det rätt var det Pingstförsamlingen i Jönköping som stod för en stor del av kostnaden. Det är en välsignelse med en missionerande församling!

Nu har det gått en dag till av vår workshop om att starta och driva en distansbibelskola. Det är fantastiskt roligt att lära känna nya sköna bröder och systrar. Ni skulle var med!

Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI


onsdag 22 maj 2013

Angenäma problem

Klockan är 18.45 och nu när solen börjar gå ner infinner sig den där underbart sköna kvällsvärmen som bara Afrika kan erbjuda. Det hela blir inte sämre av att framför mig kan jag se Nilen som flyter fram stilla men med full kraft. Bredvid mig sitter några gubbar. Två fiskar dom andra sitter och bara tittar och pratar. Man pratar, sitter, skrattar, pratar igen... och det verkar som om man har all tid i världen. Jag känner hur stressen och västerlandets krav på att alltid vara uppkopplad, insatt, tillgänglig, upptagen och allt vad det är, bara rinner av, tillsammans med svetten som sakta sipprar ner på ryggen.
Jag befinner mig i Sydsudan, världens yngsta stat, som bildades 2011 när Sudan delades i två delar. Jag är här för att församlingarna inom Sudan Pentecostal Church (SPC) har stora men angenäma problem. Det är väckelse!
Folk kommer till tro och församlingar bildas i en takt som gör att man inte hinner med. Behovet av att utbilda lekmannapastorer är enormt.
Tillsammans med församlingen här i Sydsudan och Pingstkyrkan Jönköping arbetar ICBI med att få till en distansbibelskola som ska hjälpa till att så snabbt som möjligt täcka behoven av tränade ledare.
Jag kom i går vid lunchtid och idag har jag suttit hela dagen med ett 10-tal pastorer och församlingsledare, från två av de provinser där väckelsen går fram som allra snabbast. Det känns som att här passar ICBI som handen i handsken. Man berättar för mig att i dessa områden är mellan 80-90 procent av befolkningen analfabeter. Vilken utmaning att vara med och träna dessa fantastiska pastorer som med så små eller obefintliga ekonomiska resurser och brist på utbildning gör ett strålande jobb - ledda av Anden är de riktiga troshjältar.

I morgon ska vi fortsätta vår work-shop och vi ska samtala om kursplan, kommunikation och administration, saker som kanske inte låter så spännande, men som satt i sitt sammanhang blir enorma utmaningar och möjligheter. Jag är lycklig! Det känns fantastisk roligt att få vara en liten pusselbit i ett bygge där byggherren är Kristus själv.

Bed gärna för Sydsudan! Bed att Distansbibelskolan får komma igång och bli den tillgång och välsignelse för Guds rike i Sydsudan, som vi önskar. Vill du vara med och stödja arbetet så kan du göra det på Bankgiro 5379-7734, skriv "Sydsudan" på inbetalningen.

God natt! Nu drar jag myggnätet över sängen och knyter mig!

/ Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI

torsdag 24 januari 2013

Vastafria projektet gar i mal
Sitter pa ett Internetcafé i Lome och summerar vart seminarie. (darav avsaknaden av prickar)
Som jag skrev tidigare var det valdigt roligt att traffa alla koordinatorerna, som jag tidigare inte haft formanen att traffa. Det ar inspirerande att se deras engagemang for bibelundervisning och ledartraning.
Under konferensen utokade vi var studieplan med ett antalet nya amnen. Vi beslot att lagga till nagra fardiginspelade amnen for att fa en battre balans i kursplanen. Det kandes skont att vi inte behovde bli an mer forsenade pa grund av detta, utan vi kunde anvanda redan inspelat material fran Togo.

Roligt var det ocksa att vi ganska enkelt kunde komma overens om vilket media vi skulmla anvanda oss av. Det blev MP3 format: Det visade sig att man i t.ex. Tchad var valdigt van vid att anvanda SD-kort, i andra lander skulle man anvanda MP3-spelare med USB-minne: Detta blir enklare for alla parter an CD-skivor.

Nar vi avslutada vart seminarie med att bilda en syskonring och valsigna varandra, och de olika ICBI-verksamheterna som nu kommer igang, kandes det som ett stort steg for projektet tagits. Jag tror och hoppas att undervisngen ska bli till stor valsignelse i de olika landerna. Behoven ar stora: Vi ber och hoppas att fa fler forsamlingar som engagerar sig for denna eftersatta del av Afrika.
Redan har vi borjat planera for nya amnen; nya behov och utmaningar for framtiden, men allt maste naturligtvis ha en ekonomisk tackning.
Ar du intresserad att stodja denna viktiga satsning, ga in pa www.icbi.org och ge din gava redan idag:

Manga halsningar
Paul Waern
Verksamhetsansvarig

söndag 20 januari 2013

Västafrika från sin bästa sida

Äntligen! Efter fem dagar här i Togo har jag äntligen hittat en Internetuppkoppling som gör det möjligt för mig att uppdatera min reseblogg. Hotellet jag bor på är ett billigt hotell med en väldigt dålig uppkoppling. Jag har nu tagit mig till ett av Lomes finare hotell, och här verkar det fungera.

Resan hit gick alldeles utmärkt. Klockan 03.00 var jag uppe och skottade den sista snön innan jag blev hämtad för resa till Landvetters flygplats. Jag reser tillsammans med tre gymnasieelever som har valt att göra "mission" till sitt specialarbete i sista årskursen. Roligt!
Det var skönt att lämna snöskottning och minusgrader och landa i Lomé med ca: +35 grader.
Orsaken till min resa är den träff med ICBI ledarna i de fem länder som är med i vårt regionala projekt. Förutom Togo, Mali, Benin, Guinea och Tchad.
Vi har nu tagit sista steget av förberedelser och alla de fem delegaterna som varit med åker hem med alla inspelade lektioner, manualer, instruktioner...   Äntligen ska eleverna i de olika länderna kunna börja studera Guds ord på distans via media. 

Delegater från de fem länderna
Det har varit fantastiskt roligt att möta alla ko-ordinatörerna. Hit kom Malis representant. Han har en fascinerande historia. Född i ett strängt muslimskt familj blev han snabbt själv djupt engagerad i den moské där han bodde. Han kom med i ledningen för moskén och skickades av sin far att bo hos sin farbror som var lärare på koranskolan. Farbrodern var så oerhört sträng och han fick mycket stryk. Till slut stod han inte ut, utan rymde hem till pappa. Han fick till slut börja läsa på en vanlig skola. På den skolan fick han för första gången möta evangeliet på ett begripligt sätt. Några elever från en bibelskola kom til skolan och bjöd med honom och hans kompis till en gudstjänst. Kompisen gick, men inte Job. Jag hade lärt mig att det var fel. När kompisen kom hem hade han blivit frälst. "Jag såg på honom att han hade fått något bra" berättar Job. Efter många märkliga händelser kommer till slut dagen då Job själv fattar beslutet att bli en kristen. Han upplevde att han var tvungen att få ett hopp i livet.
Morgongudstjänst 07.00 Lomé
Livet blev inte lättare efter hans beslut. Pappa som ansåg att sonen dragit vanära över familjen försökte döda honom. Han fick fly för sitt liv och hamnade hos en missionärsfamilj där han fick bo. Efter ett tag upplevde han tydligt Guds kallelse att tjäna honom på heltid, och hamnade på bibelskola. Idag är han ansvarig för ICBI Mali. 
Nu är seminariet slut och idag är det söndag - det betyder naturligtvis gudstjänst. I Onsdags predikade jag i en liten kyrka i utkanten av Lome och idag besökte jag stadens största kyrka Calvary Temple.
Mötet började 07.00 på morgonen. Klockan 09.30 började andra gudstjänsten och 11.00 den tredje, som var till för nigerianska invandrare och flyktingar. Det är skönt att vara på gudstjänst i Afrika!
Hängivenheten, antingen det är en liten gräskyrka eller den stora kyrkan i stan, är otrolig och man känner sig lika varm inombords som man gör i kroppen när temperaturen i lokalen stiger och svetten rinner bara man rör sig det minsta. Det är svårt att sitta still när den Afrikanska sången kommer igång!

Paul Waern
ICBI
Västafrika