Fantastiska människor

Det bästa med att resa är mötet med alla fantastiska människor .

Just nu befinner jag mig i Dakar, huvudstad i Senegal på Afrikas västkust. Senegal är ett land på drygt 12 miljoner invånare och ligger så långt västerut du kan komma i Afrika.
Här, i det muslimska västafrika, håller ICBI på att tillsammans med Assemblées de Dieu Senegal att starta en Distansbibelskola.
Jag sitter hemma hos den pastor som är utsedd att leda arbetet med ICBI, eller IBIM som det heter här i Senegal. Han är drygt fyrtio år och stora ärr i ansiktet talar om att något måste ha hänt. Han berättar. "Jag växte upp i en muslimsk familj, gick i moskén, fastade... Jag var en god muslim redan som liten. Jag hade en sjukdom som finns här i Afrika som ger svåra sår på kroppen. Mina sår kom i ansiktet. Jag var tvungen att ha ett skynke för att dölja mitt ansikte, för att folkskollärare stå,ut med mig. Jag blev så dålig så jag dog, men när man skulle linda mig i det tygstycke jag skulle begravas i vaknade jag till liv igen. En dag stod jag på en fotbollsmatch, när mannen bredvid mig började tala med mig om de goda nyheterna - Bibelns evangelium. Det var första, gången jag hörde de och jag försökte slå  bort det från mina tankar. Jag var ju muslim och hade lärt mig hata kristna. Men jag kunde inte glömma orden om förlåtelse."
Ett tag senare flyttar han hemifrån för att studera, då fattar han beslutet att bli en Jesu lärjunge. Det gjorde att jag blev utslängd från sin familj, vänner...

Han berättar hur Gud helade honom, även om ärren finns kvar, hur han blev pastor, hur hans pappa på sin dödsbädd ber om förlåtelse för förföljelsen han utsatte sonen för och tar emot Jesus i sitt liv. Han berattar hur det idag är många i hans släkt som är troende, finns en kyrka i hans hemby....

Att möta människor som har en livshistoria att beratta gör livet rikt.

Paul Waern
Dakar, Senegal

PS.  Min favorit selfie from Senegal

 

slaktaren räddade familj

Det är alltid fascinerande att höra människors livsberättelser.

Martha Benitez,19

Ibland kan vi arbeta tillsammans med, umgås som vänner med människor, men vi vet väldigt lite om dom. Ett tips, be dom berätta sitt livs berättelse.
Jag har ju förmånen att möta massor av olika människor från många hörn av jorden. En av dem är Martha Benitez, 19. Hon är en av eleverna på ICBI´s bibelskola i Paraguay. Hon och ett 25 av alla elever här i landet var med på helgens seminarium. Jag frågade hur hon kommit till tro, och det var då hon berättade sitt livs historia. Hon berättade om slaktaren hemma i byn som räddade hennes liv.

Martha får sitt diplom efter att ha avslutat första året av tre
på ICBI bibelskola i Paraguay. 

Från 5 års ålder hade hon varit sjuk. En hjärtsjukdom som enligt läkare med största sannolikhet skulle ta hennes liv.  Hon berättar: "Pappa skulle just sälja huset för att få pengar till en sista operation. Då kommer slaktaren, som mamma brukade köpa kött avgå besök. Just den dagen hade jag hög feber och mådde mycket dåligt. Mamma hade varit och handlat hos honom och han hade frågat henne varför det så ofta kom taxibilar hem till oss. Mamma berättade om min sjukdom och hur ofta jag fick kramper så man måste ta mig snabbt till sjukhus. Han frågade om han fick besöka mig, och mamma sa att det gick bra. Nu kom han. Ingen av oss visste att han var kristen, ingen visste att denna kväll när han kom på besök hade han bett alla sina kristna vänner att be för mig. Mamma trodde att han var någon  form av spiritist. Han ber en enkel bön för mig och går. När han går händer något märkligt. Febern går ner, jag blir hungrig och frågar efter mat.
Jag blir bara bättre och bättre och till slut tar mina föräldrar mig till läkaren som skulle operera mig. Han bara skakar på huvudet och undrar vad som hänt - jag behövde ingen operation, han kunde inte hitta något fel på mig. Slaktaren kom tillbaka efter ett tag. Han berättade att han var med i en protestantisk kyrka några kvarter ifrån där vi bor. Pappa följde med dit och efter ett tag blev pappa frälst, sedan gick min bror till kyrkan och han blev också frälst, och det dröjde inte länge innan jag också var frälst och jag fick växa upp i kyrkan. Idag läser jag till psykolog och varje söndag läser jag på ICBI´s bibelskola. Jag vill lära mig mer om Guds ord, för det har förvandlat mitt liv" säger Martha med ett leende.

Nu går jag mot slutet av min vistelse här i Paraguay. Både Erik och jag är helnöjda med veckan. Kanske hinner jag komma tillbaka en gång till innan jag kommer hem i mitten på nästa vecka.

Ha det bra - njut av våren!
Paul Waern
från Latinamerika.

På väg igen!
Förra resan gick österut till Asien - nu vänder jag kosan sydväst till latinamerika.
Det känns nästan som om man är på väg hem och inte bort. Det brukar vara kallt och ruskigt och man ska åka till värmen, men idag när jag kom till Landvetter var det varmt, soligt och helt fantastiskt. Men jag tror på värme i Paraguay också. Det är alltså dit jag är på väg, till hjärtat av Sydamerika. Jag skall möta de olika latinamerikanska ländernas ICBI ko-ordinatörer under några dagars seminarie om det gemensamma spanska programmet och om den webbbaserade bibelskolan som vi håller på att ta fram.

Jag är ju ingen datanörd, så med på resan har jag en riktigt datanörd, Erik Thunberg från IBRA. Jag hoppas i alla fall han kommer med. Han flyger från Stockholm och jag från Landvetter,Göteborg och vi ska sammanstråla i Frankfurt, för att sedan resa tillsammans till Asuncion, Paraguay.

Jag hoppas kunna återkomma med någon mer blogg under resan, om det bara finns internet uppkoppling på ITF bibelskola där vi ska bo och ha seminariet. Där kommer jag också möta ett 75-tal ICBI elever för några bibelstudier några av dagarna. Det ska bli väldigt roligt att möta medarbetarena i Sydamerika igen - det är nästan två år sedan sist.

Ha det bra och njut av vårvärmen i Sverige.
Kom ihåg - Han lever!

Paul Waern
På väg tillLatinamerika 

Laos tar emot med värme - och myrägg.

Att komma till Laos är att möta värme. Värme från varma fantastiska människor och den sköna varma temperaturen i luften. Värmen i luften stod på 42 grader när vi landade i Vientiane och dagen därpå hade den stigit med ytterligare några grader. Temperaturen i luften börjar snart matcha värmen hos folket. För här känner man sig alltid varmt välkommen.

Det är något speciellt med livsstilen här. Den är avspänd och skönt tillbakalutad. Det känns som om stressen lite rinner av en, bara man går runt på gatorna här i stan eller sitter ner och samtalar med vänner sedan gammalt. Jag njuter av att vara tillbaka.

ICBI har funnits här i några år och hjälpt församlingen med träning av deras hemgrupps ledare. Nu håller vi på att utvidga arbetet till att mer vara en hjälp för pastorer, evangelister och söndagsskollärare. Vi har tillsammans beslutat för att starta verksamheter på fyra platser runt om i landet. Av den anledningen gav vi oss av på en resa till en av de platser där flest turister kommer - Luangprabang.
Bara resan var ett äventyr. Efter drygt tre timmar stannade vi Vang Vien för att äta. Vi satt vid flodkanten och åt fantastiskt god stekt fisk och i bakgrunden reste sig bergen med de mest förunderliga formationerna. Det är en mäktig syn!
Vi hade sex timmar till i bilen innan vi skulle vara framme i Luangprabang, så det blev en kort paus. Det blev ytterligare en timma, eftersom vi på de slingriga serpentinvägarna råkade ut för punktering. Han som körde bilen visste inte var varken reservhjulet eller domkraften fanns, men med gemensamma ansträngningar lyckades vi till slut byta däcket och fortsätta vår resa. Vid åttatiden på kvällen åker vi in i Luangprabang.

Lungprabang är det stora centrat för buddhisterna här i landet och hit kommer människor från stora delar av världen för att besöka några av stans många tempel. Stan är också fylld av unga backpackers, med sina ryggsäckar, som söker äventyret i Laos. Men här finns också den evangeliska kyrkan som växer. När vi satt ner och samtalade visade det sig att man önskar hjälp med att utbilda 80 ledare. Söndagsskollärare, pastorer etc.
Vi hade fantastiska dagar då vi mötte alla dessa varma och hängivna människor med stor tro på en stor Gud. Människor som inte alltid har det lätt, men som fattat sitt beslut att följa sin övertygelse, kosta vad det kosta vill. Vi har så mycket att lära av dem.

1 hg myrägg 10.000 LAK = 10 kr.

Hemresan blev inte lika dramatisk, men bjöd ändå på en trevlig överraskning. Vi stannade till vid en försäljare som stod efter vägen, för att köpa lite lunch. Det visade sig att det hon sålde var myrägg. Några av äggen hade redan blivit larver, men smaken var ungefär den samma som äggen, det bara kittlade lite mer i munnen när man åt. Jag kan lova att vi inte åt så vi blev mätta, men det var roligt att prova på.

Jag är så tacksam för några fantastiska dagar som blir värdefulla inför framtiden.
Tack för att du är med och stöder vårt arbete utöver världen.
Vill du ge en gåva 5379-7734 märk talongen "Laos"

Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI

Vara på Kurs - kan det vara roligt?

Vi är många - flera hundra som är på kurs tillsammans! Amerikanare, Australiensare, Araber, Asiater och Europeér - alla är vi här för att vi bär på drömmen att betyda något för att Guds rike ska växa. Hela dagarna sitter vi i olika seminarier för att lära mer och på kvällarna blir det samtal. Man utbyter erfarenheter, planerar projekt eller bara njuter av att få möta "syskon i Guds familj" från hela världen, som dessutom jobbar med liknande saker.

Jag är alltså på "kurs" och börjar närma mig slutet på första delen av min resa. Flera av våra partner är också med på kursen och några nya bekantskaper har jag suttit ner med och planerat insatser för framtiden. Det känns väldigt roligt!
Kursen hålls på en fantastisk anläggning utanför Chiang Mai i norra Thailand. Anläggningen är som en blandning av botanisk trädgård, Zoo och hotell. Det är så stort område så att deltagarna blir körda ut till de olika seminariehallarna, i små tåg. Det känns som om man är på Disneyland eller något i den stilen.

I morgon bitti klockan fem, får jag ett frukostpaket levererat till mitt rum och sedan bär det av till flyplatsen här i Chiang Mai, för vidare transport till Suvarnabhumi flyplats, i Bangkok. Om allt har fungerat ska jag möta pastor Tommy
Wallin där, och vi ska tillsammans åka till Laos.
Jag hoppas han står där vid gaten, för flyget till Vientiane, i morgon….

Paul Waern
ICBI

Dakar är mer än ett rally

Dakar bjuder på en fantastisk natur.

Dom flesta som hör namnet Dakar tänker på "Paris-Dakar rallyt" som startade i Paris och hade målgång i Dakar, Senegal. Men Dakar är så oändligt mycket mer än ett rally. Här, så långt väster ut som du kan komma i Afrika, möter dig ett fantastiskt folk och en natur som är spektakulär. Dakar ligger precis vid havet och på en del ställen ser du atlantens vågor rulla upp emot en vit sandstrand och en bit därifrån reser sig klipporna och landremsan spikrakt upp och Atlanten slår med våldsam kraft oin mot bergväggen. Du ser fiskare gå ut med sina typist båtar målade som med graffiti. Det är en märklig blandning mellan storstad och fiskeby.


Nu är jag inte här för att  se på Senegals fantastiska natur utan för att möta samfundsledningen i Assemblies of God. Vi har suttit ner hela dagen och samtalat om möjligheten till ett samarbete omkring en distansbibelskola här i landet. Precis som i många andra länder i Afrika har Senegal en mängd olika stamspråk, förutom franskan som är det officiella språket. Eftersom målgruppen för ICBI är pastorer och ledare som inte annars har möjlighet att gå på en bibelskola så enades vi om att försöka driva bibelskolan på ett antal av de största stamspråken i landet.
Det är inspirerande att sitta ner med människor som brinner för sitt lands förvandling och samtala om hur vi tillsammans kan arbeta för att Guds rike ska växa. I Senegal är över 90 % av landets befolkning muslimer, och församlingen har en enorm utmaning i att sprida evangelium till alla sina stammar och språk.

Nöjda deltagarna vid work-shopen
pm ICBI i Senegal.

När mötet var slut var det dags för mig att ta mig ut till flygplatsen. Jag lånade kyrkans dusch och bytte om till rena kläder och satte mig i bilen, men innan vi hade hunnit ut från parkeringen kändes det som om jag var jag i behov ev en dusch igen. Det blir lätt så när det är 35 grader varmt i skuggan.
Mötet med Senegal var väldigt positivt. Ett land som känns som om det är på gång framåt och en kyrka som tar uppgiften att utbreda Guds rike på allvar. Skulle vara väldigt roligt om ICBI fick hjälpa till på ett hörn!

Paul Waern
på resa i Västafrika

Ouagadougou

Ouagadougou...
Smaka på det namnet en stund. Hela namnet smakar Afrika.
Ouagadougou är huvudstad i Burkina Faso och ligger i Västar Afrika.
Jag är här för att vara med på ett seminarium som PMU har med sina partners i Västafrika. Det händer en massa bra saker som gör livet bättre för människor här, och det är ju vad mission handlar om. Antingen jag jobbar med bibelskolearbete eller byutveckling så är jag med och bygger Guds rike. En holistisk människosyn är ju bibelns människosyn och Guds intresse gäller hela människan. Vi har jobbat med påverkansfrågor, HIV/AIDS, utbildning.... men också med IBRAs evangelisation, ICBIs bibelskolearbete, barn- och ungdomsarbete i församlingarna m.m.

Ouagadoudou i all ära, en att komma ut från stan och ut på den Afrikanska landsbygden det är något annat. Jag besökte i onsdags en liten byn ett par timmars bilresa utanför Ouagadougou och där drabbades jag av det som för mig är Afrika. Enkel livsstil och fantastiska människor, där mötet med människor är viktigare är prylar. Där gästvänlighet är en naturlig livsstil.

Folket i denna by, i Sahelområdet, tillhör ett folkslag som kallas Fulani och betsår av över 30 miljoner människor, och är utspridda i flera länder i Västafrika.  99% av dom är muslimer och tillhör en av Västafrikas minst nådda folkgrupper.

Jag reste tillsammans med Marcus Lennartsson och Jonathan Ballah från IBRA. Det finns en församling som arbetar bland fulanifolket med ett koncept som kallas DMM (Disciples Making Movement). Det var en fantastisk upplevelse att besöka deras center i denna lilla by. Här, mitt i en total muslimsk kontext har man arbetat i snart sju år. Man bygger inga stora kyrkor utan konceptet bygger på små grupper som nås av evangeliet och bildar nya grupper. Under dessa år har man startat ett antal sådana här husförsamlingar med pånyttfödda muslimer.

För att nå in i sådana här områden gör man olika insatser för att vinna människor förtroende. Här hade man valt att arbeta med barn. Vi damp ner rakt i ett av veckans två barnmöte, med hundratals barn. Totalt möter man 1000 barn varje vecka. Man sjunger, har en bibelberättelse, bjuder på ett mål mat, leker. Genom barnen når man in i familjerna och byarna.

IBRA planerar ett samarbete med denna kyrka och när vi satt ner och samtalade med en av ledarna och man hörde vad jag och ICBI sysslade med blev man eld och lågor. Man har stort behov av att träna sina församlingsplanterare. Unga människor som själva har mött Jesus kommer hit till byn för träning i tre månader och ger sig sedan ut föra att starta nytt arbete i nya byar. Under sin vistelse får man träning i att vinna andra, bygga en husförsamling, träna en ny ledare o.s.v. Man får också träning i att driva en enkel affärsverksamhet, boskapsskötsel och jordbruk. Man drev en liten affär, som både var träning och inkomstkälla, en restaurang, ett litet jordbruk o.s.v.

Dessa ungdomar behöver fortsatt träning och hjälp att leda andra. Eftersom många av dom är nomader har man svårt att träffas fysiskt, men såg en stor potential att kunna göra det via mp3-spelare, minneskorten i telefoner m.m.
Jag hoppas verkligen att vi ska kunna hitta människor och  församlingar i Sverige som skulle vilja vara med och stödja och göra detta till en verklighet. De över 30 miljoner människor som är Fulanifolket, måste få höra evangeliet om Jesus Kristus - vem kan göra det bättre än frälsta och tränade Fulanis.

Paul Waern
på resa i Västafrika