Kambodja, ett land med ett obearbetat trauma.

Det här är San Suy, han är drygt 20 år och trots sin ungdom är han koordinator för ICBI arbetet i Kambodja. Han växte upp på ett barnhem i närheten av PhnomPehn Som drevs av Assemblies of God. Där fick han inte bara mat för dagen, en säng att sova i och en utbildning, han fick också lära  känna Gud och blev en Jesu lärjunge. I år går han ut sin skola och måste lämna barnhemmet där han vuxit upp och skaffa sig en egen lägenhet. Suy är inte unik i Kambodja. Här har massor av barn i kölvattnet av PolPots terrorvälde vuxit upp på barnhem. Många föräldralösa, andra på grund av familjens ekonomiska situation. Suy har fåt en lägenhet på 16 kvadrat i närheten av den plats där ICBI har sitt kontor. Han ser ljust på framtiden, även om det kan bli svårt att lämna tryggheten på barnhemmet och stå på egna ben.

När jag idag besökte en liten by och mötte elever som studerar Bibeln  via ICBI, var Suy min tolk. En av de elever vi intervjuade var Hon Punh 62 år. Han fick som 24-åring sitt liv förstört av kommunist diktatorn Pol Pot. Han, liksom tusentals och åter tusentals andra fängslades, av det mest otroliga orsaker. Det kunde räcka med att man bar glasögon, och därför räknades som motståndare till revolutionen. Under Pol Pots och Röda Khmerernas terrorvälde i Kambodja  mellan 1976-1979 tros mellan en och tre miljoner människor dött till följd av massavrättningar, tortyr, svält, fattigdom. Han berättar hur han satt fängslad tillsammans med fem andra, men bara tre av de sex överlevde fängelsetiden på tre månader. När han kom ut ur fängelset hängde tiden av tortyr och lidande med som en ryggsäck han inte blev av med. Han försökte glömma, men kunde inte. Livet måste gå vidare, men minnena lämnade honom inte, varken dag eller natt. "Jag ville glömma, jag ville lämna allt bakom mig, men kunde inte" säger Punh, och jag ser på honom att minnena gör ont.

"Inte fann jag någon hjälp i min buddistiska tro heller. Jag kände mig ständigt orolig och övergiven.
Så en dag kom vändningen i mitt liv. En dag  knackade det på dörren och in kom en man som var pastor. Han läste Bibeln och talade om Jesus. Om förlåtelse och försoning och om hopp för framtiden. Jag blev en kristen, började be och läsa Bibeln. Då kom förändringen" säger Punh men ett leende på läpparna.

Bibeln talade inte bara om att få förlåtelse utan också om att ge förlåtelse. "Nu kan jag förlåta till och med Pol Pot" säger han och jag ser på honom att han menar det, även om det inte är lätt.

Tyvärr är inte heller Punhs berättelse unik. Massor i hans generation, ja hela generationen lever med detta fasansfulla trauma. Man blir ständigt påmind om det, eftersom bödlarna och offren ibland lever i samma by, eller på,samma gatan stan. Vad som är unikt med Punhs berättelse är att fann frid och försoning. Nu är inte heller han unik, det finns fler här i landet som upplevt samma sak - att mötet med Jesu gav den frid som man längtat efter så länge!

Paul Waern
Verksamhetsansvarig för ICBI
på resa i Kambodja

På väg till Kambodja

Klockan ringde 05:00 i går morse och klockan 06:00 styrde jag kosan mot Landvetters flygfält. Det var en underbar sensommarmorgon, och det kändes nästan tråkigt att lämna Sverige när det vackra vädret nu tycks återkomma. Nu nästan ett dygn senare sitter jag på Singapore flygplats och väntar på nästa flyg till Phnom Penh. Jag fick inte någon sömn att tala om på flyget, så jag måste erkänna attjag är ganska seg just nu. Jag har nu ett antal timmar, innan flyget till Kambodja, som man ska få att gå, men är det någon flygplats där det går bra så är det här. Här finns allt! Restauranger, cafeteria , lekplats, shopping i oändlighet, biograf, spa, bönerum, fotvård.....

Jag sitter just nu framför en gigantisk TV-skärm där man visar engelsk fotboll. Här är också gratis internet, så jag har passat på att svara på en del maila och nu ska jag försöka få till min första blogg.

Nästa gång jag hörs ifrån hoppas jag alltså att det är från Phnom Pehn i Kambodja. Där har ICBI haft bibel och ledarutbildning i många år. Jag ska samtala med våra partners om framtiden.

Hur fungerar distansundervisningen?

Ska vi fortsätta?

Hur ska det i så fall se ut?
Ansvar för utveckling?
Budgetsamtal

Jag det är många och viktiga saker vi ska samtala om och det kanske inte låter så roligt med budget och organisationsfrågor, men ytterst handlar det ju om att bygga Guds rike, och något viktigare finns inte!

Vi hörs!

Paul Waern
Verksamhetsledare ICBI
På resa i SydostAsien

Vem talar Akhi?

Klockan 08.00 hämtades jag vid hotellet för att resa några mil utanför Yangon centrum. Jag ska predika i en församling som Peter Thein grundade för några år sedan. Resan går genom utkanterna av Yangon till en förort med små typiska hus stående på pålar. Här mitt i byn ligger församlingen jag ska besöka. Söndagsskolan pågår för fullt när jag kommer och klockan 10.30 ska gudstjänsten börja. Då har också regnet börjat. Det vräker ner, så många av besökarna blir försenade till mötet. I dagens gudstjänst uppmärksammas barnen speciellt. Barnkören sjunger och alla barnen har fått ballonger dagen till ära.

Mötet börjar med lovsång och glädje och efter en stund så ska man be för viktiga böneämne. Idag ber man för att man ska hitta några personer som kan tala Akhi-språket. En av församlingens nationella missionärer har nämligen hört av sig och talat om att fyra hela byar, där man är anemister har kommit till tro. Det hela började tydligen med att några av byns trolldoktorer kom till tro sedan bestämde hela byn sig för att ta emot Kristus. Man vill göra sig av med allt trolltyg, amuletter m.m. och så snart som möjligt bli döpta. Under vår gudstjänst bad vi innerligt om att hitta någon kristen som kan tala Akhi och som är villig att resa dit och undervisa dem i Guds ord.

Till slut är det min tur att predika. Med på mötet var kristna från olika bakgrunder. Omvända muslimer, buddister, hinduer och anemister. Ebn och annan buddist från området hade också letat sig till mötet.

Det är alltid roligt att predika för människor som lyssnar och lever med. Jag talar om människan dröm och längtan efter Gud. Alla människor är sökare, vi söker Gud över allt också i olika religioner. Buddisten drömmer och längtar efter en Gud som kan svara på bön, förlåta synder och älska människan som hon är. Gud drömmer också! Han drömmer om att få människan tillbaka. Hans dröm var så stark att han sände sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan få evigt liv. Budskapet landade väl och vi hade ett bra möte.

Hemresan från mötet var en resa mellan översvämmade vägar och diken. Regnet vräker ner eftersom regnperioden är i full gång. Klockan hinner bli 15.00 innan jag är tillbaka här på hotellet.
En ny fantastisk dag här i Myanmar.
Här växer Guds rike - och där Guds rike växer, växer också behovet av bibelundervisning och ledarträning. Därför känns det helt rätt att vi finns här.
Vill du vara med och stödja arbetet, sätt in en gåva på ICBIs konto Bankgiro: 5379-7734, skriv "Myanmar" på inbetalningen.

I morgon kommer fler svenskar hit. Då anländer en grupp från PMU och vi ska tillsammans möta samfundsledningen för samtal. Vi hörs!

Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI

Myanmar - Sydostasiens pärla!

Peter Thein

Jag landade på onsdag kväll i ett klibbigt och varmt Yangon. Om Syd Sudan, som jag senast besökte, för att starta ICBI verksamhet, är världens yngsta stat, så har Myanmar, eller Burma som det numera heter desto längre historia. Jag besökte idag en Pagod som kallas "Shwedagon Pagoda" och har anor 2500 år tillbaka i historien. Pagoden har sedan dess byggts ut och byggts ut till sin nuvarande, imponerande storlek. 

När jag landade på Yangons flygplats, tillsammans med Hans Olofsson från Ibra Media, möte oss Peter Thein, som är ledare för Myanmar Institute for Christian Communication, som är namnet på ICBI verksamhet här i Myanmar. Sedan vi kom i onsdags har dagarna varit fyllda av möten med styrelser, information, workshops om hur ICBI fungerar, budgetsamtal … 

Dagarna har varit fyllda av workshops
och samtal om ICBI i Myanmar.

Det finns en klar vision om att använda ICBI konceptet för att nå längre än man tidigare gjort, och jag hoppas och ber att vi ska bli till välsignelse för detta folk och land. Landet upplever väckelse och sökarna är många. Jag hoppas möta många av er i Pingst Medias tält, i anslutning till Stråkenhallen, under Nyhemsveckan. Där berättar jag gärna mer om planerna för ICBI i Myanmar – jag tror det är Guds tid för Myanmar nu!

En munk i djup meditation

Idag, lördag var vår första dag för att titta på stan och uppleva lite av vad Yangon har att erbjuda. Stan är fantastiskt fin med en blandning av gamla kolonialhus, moderna höghus blandat med vanliga typiska asiatiska småhus och affärer och naturligtvis ett antal pagoder lite över allt. Myanmar har nästan 60 miljoner invånare och tio procent av dem bor i Yangon. Trots att det alltså bor runt sex miljoner människor i stan, så har man inte känslan av en mångmiljonstad. Visserligen står trafiken ofta helt still, eftersom vägarna inte är dimensionerade efter den enorma trafik som har kommit de sista åren, men för övrigt vilar ett slags småstadskänsla över denna miljonstad. Med småstad menar jag då inte Mullsjö, om ni förlåter. Antalet turister per år lär ha ökat från 200.000 till runt en miljon de senaste åren.

Förutom besöket på stadens största Pagod, så besökte vi en utställning som visade hur landets olika stammar bor och lever. Det är charmigt att se hur gammalt och nytt möts och bryts i denna mångkulturella och mångreligiösa gryta. I morgon ska jag predika i en kyrka i utkanten av stan, och jag hoppas komma tillbaka med några reflektioner efter det mötet i morgon.

Nu är klockan 19.30. Solen har gått ner och det blir lite svalare, men fortfarande väldigt klibbigt i luften. Vi ska gå ut och försöka hitta något att stoppa i magen innan et är dags att krypa till kojs.
Ha det bar och vi möts förhoppningsvis i morgon på en ny blogg

Sista dagen i Juba

Vaknar tidigt och tar en snabb dusch - man vaknar bra när det bara är kallvatten.

Efter frukost, bestående av något som liknade en korv och en brödbit, bär det av till centralkyrkan i

Juba, där gudstjänsten börjar klockan 08.00.

Lovsången pågår för full t när jag kommer till kyrkan. Det är en stor kyrka och efter ett tag är den fylld till sist plats. Det är underbart att bara sitta och vara en del av glädjen, entusiasmen, av gemenskapen. Man varvar sånger på engelska, dinka, och till min glädje en och annan swahili sång. Jag känner mig verkligen hemma. Inte för kiswahilisångerna, men för gemenskapen, värmen och för att man känner igen tonen, atmosfären av Guds kärlek.

Fullsatt Pingstkyrkan i Juba, Sydsudan

Efter gudstjänsten bjuds jag på lunch tillsammans med församlingens pastorer och en del andra gäster. Återigen en värme, inte bara mätt i grader Celsius, utan från varma, goa vänner – trots att jag aldrig har mött dem tidigare. Det är Guds församling det!

Var någon annan stans i världen kan du vara med om något liknande? Guds församling som inte känner några gränser är fantastisk!

Mötte en broder efter gudstjänsten som jag fick ett intressant samtal med. Han jobbar på en missionsorganisation som kallas World Vision, som har tagit fram en audio-bibel, Nya Testamentet inspelat på dinka. Det kommer att behövas på ICBIs bibelskola uppe i de två regionerna Aweil och i Bor, där runt 90% av befolkningen är analfabeter. Han lovade att vi skulle kunna få fri tillgång till Audio-bibeln, så att vi skulle kunna förse alla de elever som inte kan läsa med en inspelad bibel. Naturligtvis skulle jag önska att man kunde ha ett alfabetiseringsprojekt i dessa områden, men i väntan på det så blir audio-bibeln en välsignelse.

Jag lämnar Sydsudan med blandade känslor. Ett land med enorma behov inom alla områden, men också en enorm utmaning för Guds församling, som är Sydsudans hopp!

Jag ber Herren att vi ska kunna hjälpa församlingarna här och få bibelskolan att fungera så snabbt som möjligt.

Vill du stödja ICBI arbetet i Sydsudan sänd din gåva till Bankgiro: 5379-7734, skriv "Sydsudan" på inbetalningen.

Hjälpens baksida - och välsignelser!

Jag bor på ett hotell i Juba, som skulle rivas direkt om det låg i Sverige, i Asien hade jag inte behövt betala mer än max 10$ för att bo här. Här får jag betala 100$, och då har jag ändå fått den rabatt som kyrkan här har förhandlat sig till. Allt är dyrt här!

När Syd Sudan bildades öppnades landet för att ta emot hjälp från världens alla hörn. Därför ser du ganska många västerlänningar här. Förutom en mängd hjälporganisationer så har FN en stor delegation boende här. Dessa stora organisationer betalar bra för sig. Priserna stiger till skyhöga nivåer, och man betalar ändå. Lidande blir ju vanliga människor som inte arbetar för någon västerländsk organisation eller FN. Helt vanligt folk får dyrare levnadskostnader på grund av alla som kommer hit för att hjälpa till, betalar nästan vad som helst, men samtidigt pressar upp priserna. Man borde tänka sig för lite mer!

Detta gör också att vårt ICBI projekt kommer att bli dyrare än de flesta projekt som vi driver, men jag skulle vilja säga att det kanske är mer nödvändigt än de flesta projekt vi driver. Behoven är enorma! Jag ska göra allt jag kan för att engagera församlingar och privatpersoner hemma för att vara med och skapa förutsättningar för församlingarna här att utbilda sina ledare. Det är välsignat med ICBI!

Lunchdags under vår workshop. Idag fick vi ugali,
kött och grönsaker

Det är länge sedan jag såg så många behov som jag ser här. I de provinser vi ska försöka etablera ICBI är analfabetismen mellan 80 och 90 procent. Det skulle behövas ett gigantiskt alfabetiseringsprojekt här. Idag träffade jag en av PMUs nationella projektledare. Han håller på att bygga skolor. Jag tror det var fem olika skolor han höll på med runt om i landet. Dessutom ingick pedagogisk utbildning för lärare i projektbeskrivningen. Det är en välsignelse med PMU!

På ett lastbilsflak inne på missionens område såg jag idag en stor kompressor från Atlas Copco. Den var utsänd från Sverige för att användas till att  borra efter vatten vid olika vattenprojekt runt om i landet. Om jag förstod det rätt var det Pingstförsamlingen i Jönköping som stod för en stor del av kostnaden. Det är en välsignelse med en missionerande församling!

Nu har det gått en dag till av vår workshop om att starta och driva en distansbibelskola. Det är fantastiskt roligt att lära känna nya sköna bröder och systrar. Ni skulle var med!

Paul Waern

Verksamhetsansvarig ICBI

Angenäma problem

Klockan är 18.45 och nu när solen börjar gå ner infinner sig den där underbart sköna kvällsvärmen som bara Afrika kan erbjuda. Det hela blir inte sämre av att framför mig kan jag se Nilen som flyter fram stilla men med full kraft. Bredvid mig sitter några gubbar. Två fiskar dom andra sitter och bara tittar och pratar. Man pratar, sitter, skrattar, pratar igen... och det verkar som om man har all tid i världen. Jag känner hur stressen och västerlandets krav på att alltid vara uppkopplad, insatt, tillgänglig, upptagen och allt vad det är, bara rinner av, tillsammans med svetten som sakta sipprar ner på ryggen.
Jag befinner mig i Sydsudan, världens yngsta stat, som bildades 2011 när Sudan delades i två delar. Jag är här för att församlingarna inom Sudan Pentecostal Church (SPC) har stora men angenäma problem. Det är väckelse!
Folk kommer till tro och församlingar bildas i en takt som gör att man inte hinner med. Behovet av att utbilda lekmannapastorer är enormt.
Tillsammans med församlingen här i Sydsudan och Pingstkyrkan Jönköping arbetar ICBI med att få till en distansbibelskola som ska hjälpa till att så snabbt som möjligt täcka behoven av tränade ledare.
Jag kom i går vid lunchtid och idag har jag suttit hela dagen med ett 10-tal pastorer och församlingsledare, från två av de provinser där väckelsen går fram som allra snabbast. Det känns som att här passar ICBI som handen i handsken. Man berättar för mig att i dessa områden är mellan 80-90 procent av befolkningen analfabeter. Vilken utmaning att vara med och träna dessa fantastiska pastorer som med så små eller obefintliga ekonomiska resurser och brist på utbildning gör ett strålande jobb - ledda av Anden är de riktiga troshjältar.

I morgon ska vi fortsätta vår work-shop och vi ska samtala om kursplan, kommunikation och administration, saker som kanske inte låter så spännande, men som satt i sitt sammanhang blir enorma utmaningar och möjligheter. Jag är lycklig! Det känns fantastisk roligt att få vara en liten pusselbit i ett bygge där byggherren är Kristus själv.

Bed gärna för Sydsudan! Bed att Distansbibelskolan får komma igång och bli den tillgång och välsignelse för Guds rike i Sydsudan, som vi önskar. Vill du vara med och stödja arbetet så kan du göra det på Bankgiro 5379-7734, skriv "Sydsudan" på inbetalningen.

God natt! Nu drar jag myggnätet över sängen och knyter mig!

/ Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI