lördag 5 april 2014

Laos tar emot med värme - och myrägg.

Att komma till Laos är att möta värme. Värme från varma fantastiska människor och den sköna varma temperaturen i luften. Värmen i luften stod på 42 grader när vi landade i Vientiane och dagen därpå hade den stigit med ytterligare några grader. Temperaturen i luften börjar snart matcha värmen hos folket. För här känner man sig alltid varmt välkommen.

Det är något speciellt med livsstilen här. Den är avspänd och skönt tillbakalutad. Det känns som om stressen lite rinner av en, bara man går runt på gatorna här i stan eller sitter ner och samtalar med vänner sedan gammalt. Jag njuter av att vara tillbaka.

ICBI har funnits här i några år och hjälpt församlingen med träning av deras hemgrupps ledare. Nu håller vi på att utvidga arbetet till att mer vara en hjälp för pastorer, evangelister och söndagsskollärare. Vi har tillsammans beslutat för att starta verksamheter på fyra platser runt om i landet. Av den anledningen gav vi oss av på en resa till en av de platser där flest turister kommer - Luangprabang.
Bara resan var ett äventyr. Efter drygt tre timmar stannade vi Vang Vien för att äta. Vi satt vid flodkanten och åt fantastiskt god stekt fisk och i bakgrunden reste sig bergen med de mest förunderliga formationerna. Det är en mäktig syn!
Vi hade sex timmar till i bilen innan vi skulle vara framme i Luangprabang, så det blev en kort paus. Det blev ytterligare en timma, eftersom vi på de slingriga serpentinvägarna råkade ut för punktering. Han som körde bilen visste inte var varken reservhjulet eller domkraften fanns, men med gemensamma ansträngningar lyckades vi till slut byta däcket och fortsätta vår resa. Vid åttatiden på kvällen åker vi in i Luangprabang.

Lungprabang är det stora centrat för buddhisterna här i landet och hit kommer människor från stora delar av världen för att besöka några av stans många tempel. Stan är också fylld av unga backpackers, med sina ryggsäckar, som söker äventyret i Laos. Men här finns också den evangeliska kyrkan som växer. När vi satt ner och samtalade visade det sig att man önskar hjälp med att utbilda 80 ledare. Söndagsskollärare, pastorer etc.
Vi hade fantastiska dagar då vi mötte alla dessa varma och hängivna människor med stor tro på en stor Gud. Människor som inte alltid har det lätt, men som fattat sitt beslut att följa sin övertygelse, kosta vad det kosta vill. Vi har så mycket att lära av dem.
1 hg myrägg 10.000 LAK = 10 kr.


Hemresan blev inte lika dramatisk, men bjöd ändå på en trevlig överraskning. Vi stannade till vid en försäljare som stod efter vägen, för att köpa lite lunch. Det visade sig att det hon sålde var myrägg. Några av äggen hade redan blivit larver, men smaken var ungefär den samma som äggen, det bara kittlade lite mer i munnen när man åt. Jag kan lova att vi inte åt så vi blev mätta, men det var roligt att prova på.

Jag är så tacksam för några fantastiska dagar som blir värdefulla inför framtiden.
Tack för att du är med och stöder vårt arbete utöver världen.
Vill du ge en gåva 5379-7734 märk talongen "Laos"

Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI


fredag 28 mars 2014

Vara på Kurs - kan det vara roligt?

Vi är många - flera hundra som är på kurs tillsammans! Amerikanare, Australiensare, Araber, Asiater och Europeér - alla är vi här för att vi bär på drömmen att betyda något för att Guds rike ska växa. Hela dagarna sitter vi i olika seminarier för att lära mer och på kvällarna blir det samtal. Man utbyter erfarenheter, planerar projekt eller bara njuter av att få möta "syskon i Guds familj" från hela världen, som dessutom jobbar med liknande saker.

Jag är alltså på "kurs" och börjar närma mig slutet på första delen av min resa. Flera av våra partner är också med på kursen och några nya bekantskaper har jag suttit ner med och planerat insatser för framtiden. Det känns väldigt roligt!
Kursen hålls på en fantastisk anläggning utanför Chiang Mai i norra Thailand. Anläggningen är som en blandning av botanisk trädgård, Zoo och hotell. Det är så stort område så att deltagarna blir körda ut till de olika seminariehallarna, i små tåg. Det känns som om man är på Disneyland eller något i den stilen.

I morgon bitti klockan fem, får jag ett frukostpaket levererat till mitt rum och sedan bär det av till flyplatsen här i Chiang Mai, för vidare transport till Suvarnabhumi flyplats, i Bangkok. Om allt har fungerat ska jag möta pastor Tommy
Wallin där, och vi ska tillsammans åka till Laos.
Jag hoppas han står där vid gaten, för flyget till Vientiane, i morgon….

Paul Waern
ICBI


onsdag 23 oktober 2013

Dakar är mer än ett rally

Dakar bjuder på en fantastisk natur.
Dom flesta som hör namnet Dakar tänker på "Paris-Dakar rallyt" som startade i Paris och hade målgång i Dakar, Senegal. Men Dakar är så oändligt mycket mer än ett rally. Här, så långt väster ut som du kan komma i Afrika, möter dig ett fantastiskt folk och en natur som är spektakulär. Dakar ligger precis vid havet och på en del ställen ser du atlantens vågor rulla upp emot en vit sandstrand och en bit därifrån reser sig klipporna och landremsan spikrakt upp och Atlanten slår med våldsam kraft oin mot bergväggen. Du ser fiskare gå ut med sina typist båtar målade som med graffiti. Det är en märklig blandning mellan storstad och fiskeby.


Nu är jag inte här för att  se på Senegals fantastiska natur utan för att möta samfundsledningen i Assemblies of God. Vi har suttit ner hela dagen och samtalat om möjligheten till ett samarbete omkring en distansbibelskola här i landet. Precis som i många andra länder i Afrika har Senegal en mängd olika stamspråk, förutom franskan som är det officiella språket. Eftersom målgruppen för ICBI är pastorer och ledare som inte annars har möjlighet att gå på en bibelskola så enades vi om att försöka driva bibelskolan på ett antal av de största stamspråken i landet.
Det är inspirerande att sitta ner med människor som brinner för sitt lands förvandling och samtala om hur vi tillsammans kan arbeta för att Guds rike ska växa. I Senegal är över 90 % av landets befolkning muslimer, och församlingen har en enorm utmaning i att sprida evangelium till alla sina stammar och språk.
Nöjda deltagarna vid work-shopen
pm ICBI i Senegal.
När mötet var slut var det dags för mig att ta mig ut till flygplatsen. Jag lånade kyrkans dusch och bytte om till rena kläder och satte mig i bilen, men innan vi hade hunnit ut från parkeringen kändes det som om jag var jag i behov ev en dusch igen. Det blir lätt så när det är 35 grader varmt i skuggan.
Mötet med Senegal var väldigt positivt. Ett land som känns som om det är på gång framåt och en kyrka som tar uppgiften att utbreda Guds rike på allvar. Skulle vara väldigt roligt om ICBI fick hjälpa till på ett hörn!

Paul Waern
på resa i Västafrika



söndag 20 oktober 2013

Ouagadougou

Ouagadougou...
Smaka på det namnet en stund. Hela namnet smakar Afrika.
Ouagadougou är huvudstad i Burkina Faso och ligger i Västar Afrika.
Jag är här för att vara med på ett seminarium som PMU har med sina partners i Västafrika. Det händer en massa bra saker som gör livet bättre för människor här, och det är ju vad mission handlar om. Antingen jag jobbar med bibelskolearbete eller byutveckling så är jag med och bygger Guds rike. En holistisk människosyn är ju bibelns människosyn och Guds intresse gäller hela människan. Vi har jobbat med påverkansfrågor, HIV/AIDS, utbildning.... men också med IBRAs evangelisation, ICBIs bibelskolearbete, barn- och ungdomsarbete i församlingarna m.m.


Ouagadoudou i all ära, en att komma ut från stan och ut på den Afrikanska landsbygden det är något annat. Jag besökte i onsdags en liten byn ett par timmars bilresa utanför Ouagadougou och där drabbades jag av det som för mig är Afrika. Enkel livsstil och fantastiska människor, där mötet med människor är viktigare är prylar. Där gästvänlighet är en naturlig livsstil.

Folket i denna by, i Sahelområdet, tillhör ett folkslag som kallas Fulani och betsår av över 30 miljoner människor, och är utspridda i flera länder i Västafrika.  99% av dom är muslimer och tillhör en av Västafrikas minst nådda folkgrupper.

Jag reste tillsammans med Marcus Lennartsson och Jonathan Ballah från IBRA. Det finns en församling som arbetar bland fulanifolket med ett koncept som kallas DMM (Disciples Making Movement). Det var en fantastisk upplevelse att besöka deras center i denna lilla by. Här, mitt i en total muslimsk kontext har man arbetat i snart sju år. Man bygger inga stora kyrkor utan konceptet bygger på små grupper som nås av evangeliet och bildar nya grupper. Under dessa år har man startat ett antal sådana här husförsamlingar med pånyttfödda muslimer.

För att nå in i sådana här områden gör man olika insatser för att vinna människor förtroende. Här hade man valt att arbeta med barn. Vi damp ner rakt i ett av veckans två barnmöte, med hundratals barn. Totalt möter man 1000 barn varje vecka. Man sjunger, har en bibelberättelse, bjuder på ett mål mat, leker. Genom barnen når man in i familjerna och byarna.

IBRA planerar ett samarbete med denna kyrka och när vi satt ner och samtalade med en av ledarna och man hörde vad jag och ICBI sysslade med blev man eld och lågor. Man har stort behov av att träna sina församlingsplanterare. Unga människor som själva har mött Jesus kommer hit till byn för träning i tre månader och ger sig sedan ut föra att starta nytt arbete i nya byar. Under sin vistelse får man träning i att vinna andra, bygga en husförsamling, träna en ny ledare o.s.v. Man får också träning i att driva en enkel affärsverksamhet, boskapsskötsel och jordbruk. Man drev en liten affär, som både var träning och inkomstkälla, en restaurang, ett litet jordbruk o.s.v.

Dessa ungdomar behöver fortsatt träning och hjälp att leda andra. Eftersom många av dom är nomader har man svårt att träffas fysiskt, men såg en stor potential att kunna göra det via mp3-spelare, minneskorten i telefoner m.m.
Jag hoppas verkligen att vi ska kunna hitta människor och  församlingar i Sverige som skulle vilja vara med och stödja och göra detta till en verklighet. De över 30 miljoner människor som är Fulanifolket, måste få höra evangeliet om Jesus Kristus - vem kan göra det bättre än frälsta och tränade Fulanis.

Paul Waern
på resa i Västafrika

torsdag 22 augusti 2013

Kambodja, ett land med ett obearbetat trauma.



Det här är San Suy, han är drygt 20 år och trots sin ungdom är han koordinator för ICBI arbetet i Kambodja. Han växte upp på ett barnhem i närheten av PhnomPehn Som drevs av Assemblies of God. Där fick han inte bara mat för dagen, en säng att sova i och en utbildning, han fick också lära  känna Gud och blev en Jesu lärjunge. I år går han ut sin skola och måste lämna barnhemmet där han vuxit upp och skaffa sig en egen lägenhet. Suy är inte unik i Kambodja. Här har massor av barn i kölvattnet av PolPots terrorvälde vuxit upp på barnhem. Många föräldralösa, andra på grund av familjens ekonomiska situation. Suy har fåt en lägenhet på 16 kvadrat i närheten av den plats där ICBI har sitt kontor. Han ser ljust på framtiden, även om det kan bli svårt att lämna tryggheten på barnhemmet och stå på egna ben.




När jag idag besökte en liten by och mötte elever som studerar Bibeln  via ICBI, var Suy min tolk. En av de elever vi intervjuade var Hon Punh 62 år. Han fick som 24-åring sitt liv förstört av kommunist diktatorn Pol Pot. Han, liksom tusentals och åter tusentals andra fängslades, av det mest otroliga orsaker. Det kunde räcka med att man bar glasögon, och därför räknades som motståndare till revolutionen. Under Pol Pots och Röda Khmerernas terrorvälde i Kambodja  mellan 1976-1979 tros mellan en och tre miljoner människor dött till följd av massavrättningar, tortyr, svält, fattigdom. Han berättar hur han satt fängslad tillsammans med fem andra, men bara tre av de sex överlevde fängelsetiden på tre månader. När han kom ut ur fängelset hängde tiden av tortyr och lidande med som en ryggsäck han inte blev av med. Han försökte glömma, men kunde inte. Livet måste gå vidare, men minnena lämnade honom inte, varken dag eller natt. "Jag ville glömma, jag ville lämna allt bakom mig, men kunde inte" säger Punh, och jag ser på honom att minnena gör ont.

"Inte fann jag någon hjälp i min buddistiska tro heller. Jag kände mig ständigt orolig och övergiven.
Så en dag kom vändningen i mitt liv. En dag  knackade det på dörren och in kom en man som var pastor. Han läste Bibeln och talade om Jesus. Om förlåtelse och försoning och om hopp för framtiden. Jag blev en kristen, började be och läsa Bibeln. Då kom förändringen" säger Punh men ett leende på läpparna.

Bibeln talade inte bara om att få förlåtelse utan också om att ge förlåtelse. "Nu kan jag förlåta till och med Pol Pot" säger han och jag ser på honom att han menar det, även om det inte är lätt.

Tyvärr är inte heller Punhs berättelse unik. Massor i hans generation, ja hela generationen lever med detta fasansfulla trauma. Man blir ständigt påmind om det, eftersom bödlarna och offren ibland lever i samma by, eller på,samma gatan stan. Vad som är unikt med Punhs berättelse är att fann frid och försoning. Nu är inte heller han unik, det finns fler här i landet som upplevt samma sak - att mötet med Jesu gav den frid som man längtat efter så länge!

Paul Waern
Verksamhetsansvarig för ICBI
på resa i Kambodja


tisdag 20 augusti 2013

På väg till Kambodja


Klockan ringde 05:00 i går morse och klockan 06:00 styrde jag kosan mot Landvetters flygfält. Det var en underbar sensommarmorgon, och det kändes nästan tråkigt att lämna Sverige när det vackra vädret nu tycks återkomma. Nu nästan ett dygn senare sitter jag på Singapore flygplats och väntar på nästa flyg till Phnom Penh. Jag fick inte någon sömn att tala om på flyget, så jag måste erkänna attjag är ganska seg just nu. Jag har nu ett antal timmar, innan flyget till Kambodja, som man ska få att gå, men är det någon flygplats där det går bra så är det här. Här finns allt! Restauranger, cafeteria , lekplats, shopping i oändlighet, biograf, spa, bönerum, fotvård.....


Jag sitter just nu framför en gigantisk TV-skärm där man visar engelsk fotboll. Här är också gratis internet, så jag har passat på att svara på en del maila och nu ska jag försöka få till min första blogg.
Nästa gång jag hörs ifrån hoppas jag alltså att det är från Phnom Pehn i Kambodja. Där har ICBI haft bibel och ledarutbildning i många år. Jag ska samtala med våra partners om framtiden.
Hur fungerar distansundervisningen?
Ska vi fortsätta?
Hur ska det i så fall se ut?
Ansvar för utveckling?
Budgetsamtal

Jag det är många och viktiga saker vi ska samtala om och det kanske inte låter så roligt med budget och organisationsfrågor, men ytterst handlar det ju om att bygga Guds rike, och något viktigare finns inte!

Vi hörs!

Paul Waern
Verksamhetsledare ICBI
På resa i SydostAsien

söndag 9 juni 2013

Vem talar Akhi?

Klockan 08.00 hämtades jag vid hotellet för att resa några mil utanför Yangon centrum. Jag ska predika i en församling som Peter Thein grundade för några år sedan. Resan går genom utkanterna av Yangon till en förort med små typiska hus stående på pålar. Här mitt i byn ligger församlingen jag ska besöka. Söndagsskolan pågår för fullt när jag kommer och klockan 10.30 ska gudstjänsten börja. Då har också regnet börjat. Det vräker ner, så många av besökarna blir försenade till mötet. I dagens gudstjänst uppmärksammas barnen speciellt. Barnkören sjunger och alla barnen har fått ballonger dagen till ära.
Mötet börjar med lovsång och glädje och efter en stund så ska man be för viktiga böneämne. Idag ber man för att man ska hitta några personer som kan tala Akhi-språket. En av församlingens nationella missionärer har nämligen hört av sig och talat om att fyra hela byar, där man är anemister har kommit till tro. Det hela började tydligen med att några av byns trolldoktorer kom till tro sedan bestämde hela byn sig för att ta emot Kristus. Man vill göra sig av med allt trolltyg, amuletter m.m. och så snart som möjligt bli döpta. Under vår gudstjänst bad vi innerligt om att hitta någon kristen som kan tala Akhi och som är villig att resa dit och undervisa dem i Guds ord.

Till slut är det min tur att predika. Med på mötet var kristna från olika bakgrunder. Omvända muslimer, buddister, hinduer och anemister. Ebn och annan buddist från området hade också letat sig till mötet.
Det är alltid roligt att predika för människor som lyssnar och lever med. Jag talar om människan dröm och längtan efter Gud. Alla människor är sökare, vi söker Gud över allt också i olika religioner. Buddisten drömmer och längtar efter en Gud som kan svara på bön, förlåta synder och älska människan som hon är. Gud drömmer också! Han drömmer om att få människan tillbaka. Hans dröm var så stark att han sände sin ende Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan få evigt liv. Budskapet landade väl och vi hade ett bra möte.

Hemresan från mötet var en resa mellan översvämmade vägar och diken. Regnet vräker ner eftersom regnperioden är i full gång. Klockan hinner bli 15.00 innan jag är tillbaka här på hotellet.
En ny fantastisk dag här i Myanmar.
Här växer Guds rike - och där Guds rike växer, växer också behovet av bibelundervisning och ledarträning. Därför känns det helt rätt att vi finns här.
Vill du vara med och stödja arbetet, sätt in en gåva på ICBIs konto Bankgiro: 5379-7734, skriv "Myanmar" på inbetalningen.

I morgon kommer fler svenskar hit. Då anländer en grupp från PMU och vi ska tillsammans möta samfundsledningen för samtal. Vi hörs!

Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI